Böjer jag verbet ”arbeta” tre ganger känner jag behovet av att vila.
aphorism by Valeriu Butulescu, translated by Irina Schapira
Submitted by Simona Enache
| Vote! | Copy!
Related quotes
Hästarna kliar sig och vi tror att de böjer huvudet i underdånighet.
aphorism by Valeriu Butulescu
Submitted by Simona Enache
| Vote! | Copy!
Ibland upprepar jag mig. På torr jord måste man så flera gånger.
aphorism by Valeriu Butulescu
Submitted by Simona Enache
| Vote! | Copy!
När du känner att du drunknar är det inte längre fråga om att ge och ta.
aphorism by Valeriu Butulescu, translated by Irina Schapira
Submitted by Simona Enache
| Vote! | Copy!
Matskeden känner inte sin moraliska slitning.
aphorism by Valeriu Butulescu, translated by Irina Schapira
Submitted by Simona Enache
| Vote! | Copy!
Okunnigheten är den lättaste lasten. Den som bär den känner den inte.
aphorism by Valeriu Butulescu, translated by Irina Schapira
Submitted by Simona Enache
| Vote! | Copy!
Springer du som vinden, känner du inte stormen.
aphorism by Valeriu Butulescu, translated by Irina Schapira
Submitted by Simona Enache
| Vote! | Copy!
Jag känner mig ganska bra, fastän ”oändlig” på en skala mellan plus och minus.
aphorism by Valeriu Butulescu
Submitted by Simona Enache
| Vote! | Copy!
Fisket får mig att slappna av. Dagen efter känner jag mig så avslappnad att jag måste gå och fiska igen.
aphorism by Valeriu Butulescu, translated by Irina Schapira
Submitted by Simona Enache
| Vote! | Copy!
Hans havsmålning är ojämförlig! Framför hans tavlor känner man sig sjösjuk.
aphorism by Valeriu Butulescu, translated by Irina Schapira
Submitted by Simona Enache
| Vote! | Copy!
Men i samma stunden begrep han vad det var, som hade satt hjärtat i gång på honom. Och inte nog med det, utan han började också ana vad som hade varit felet med honom i hela hans liv. För den, som inte känner av sitt hjärta varken i sorg eller i glädje, den kan säkert inte räknas som en riktig människa.
Selma Lagerlöf in Kejsarn av Portugallien, Det klappande hjärtat (1914)
Submitted by Dan Costinaş
| Vote! | Copy!
Leda och svanen
En plötslig smäll: den stora vingar misshandeln fortfarande
Ovanför svindlande flickan, hennes lår smekt
Av de mörka banor, hennes nacke fångad i sin proposition,
Han håller hennes hjälplösa bröst på hans bröst.
Hur kan de skräckslagna vaga fingrar driva
Den befjädrade härlighet från hennes lossa låren?
Och hur kan kroppen, som i den vita rush,
Men känner den märkliga hjärtat slå där det ligger?
En rysning i länden framkallar det
Den brutna vägg, brinn tak och torn
Och Agamemnon död.
Att vara att fastna, så behärskas av den brutala blod i luften,
Har hon tog på sig sin kunskap med sin makt
Innan likgiltiga näbben skulle kunna låta henne falla?
poem by William Butler Yeats
Submitted by Dan Costinaş
| Vote! | Copy!